Vergil, Aeneid IV 54-89

Hīs dictīs impensō animum flammāvit amōre

spemque dedit dubiae mentī solvitque pudōrem.55

Prīncipiō dēlūbra adeunt pācemque per ārās

exquīrunt; mactant lēctās dē mōre bidentīs

lēgiferae Cererī Phoebōque patrīque Lyaeō,

Iūnōnī ante omnīs, cui vincla iugālia cūrae.

ipsa tenēns dextrā pateram pulcherrima Dīdō60

candentis vaccae media inter cornua fundit,

aut ante ōra deum pinguīs spatiātur ad ārās,

īnstauratque diem dōnīs, pecudumque reclūsīs

pectoribūs inhiāns spīrantia cōnsulit exta.

Heu, vātum ignārae mentēs! Quid vōta furentem,65

quid dēlūbra iuvant? Ēst mollīs flamma medullās

intereā et tacitum vīvit sub pectore vulnus.

Ūritur īnfēlīx Dīdō tōtāque vagātur

urbe furēns, quālis coniectā cerva sagittā,

quam procul incautam nemora inter Crēsia fīxit70

pāstor agēns tēlīs līquitque volātile ferrum

nescius: illa fugā silvās saltūsque peragrat

Dictaeōs; haeret laterī lētālis harundō.

Nunc media Aenēān sēcum per moenia dūcit

Sīdoniāsque ostentat opēs urbemque parātam,75

incipit effārī mediāque in vōce resistit;

nunc eadem lābente diē convīvia quaerit,

Īliacōsque iterum dēmēns audīre labōrēs

exposcit pendetque iterum nārrantis ab ōre.

Post ubi dīgressī, lūmenque obscūra vicissim80

lūna premit suādentque cadentia sīdera somnōs,

sōla domō maeret vacuā strātīsque relictīs

incubat. Illum absēns absentem auditque videtque,

aut gremiō Ascanium genitōris imāgine capta

dētinet, īnfandum sī fallere possit amōrem.85

Nōn coeptae adsurgunt turrēs, nōn arma iuventūs

exercet portūsve aut prōpugnācula bellō

tūta parant: pendent opera interrupta minaeque

mūrōrum ingentēs aequātaque māchina caelō.

    这一席话更煽起女王心中悬而未决的爱意,

    给踌躇的头脑注入了希望、消解了羞耻之心。                55

    姊妹二人首先往神庙走去,在祭坛前祈祷

    一切平安;又遵照习俗牺牲了甄选的羔羊

    给带来果蔬的刻瑞斯、吕埃乌斯之父福玻斯,

    但别的神都比不上负责系起婚姻链条的朱诺。

    美丽无人能及的狄多亲自用右手持起祭碗,                    60

    把酒向皮毛白亮的牝牛两角正中浇注而下,

    又当着神像的面,漫步到淌着油的圣坛前,

    重新献上白天的祭品,在开膛破肚的羊群

    还冒着热气的身体前寻找美好希望的征兆。

    唉,祭司无知的心智!有什么祷词和祭典                        65

    能治愈人的痴狂?与此同时一股酥软的火焰

    深入骨髓,在胸膛之下隐蔽的伤口里生长。

    不幸的狄多犹如烈火焚身,迷醉地游荡于

    大街小巷,就像雌鹿被一箭射中;她一疏忽,

    就被远处武器齐备的牧人瞄准,在克里特的                    70

    丛林中,他甚至不知道飞翔的铁箭头已经

    击中了目标:那鹿就在狄克忒山的树林和

    空地间来回奔跑,致命的箭杆紧咬在后背。

    她一会儿领着埃涅阿斯一同在城阙间漫游,

    指给他漆冬的金银财宝和即将建成的都市,                    75

    正要开始讲什么,声音却在话语一半休止;

    一会儿又在日暮时分恳求他一同来赴宴,

    丢了魂一样想听他再说一遍伊利昂的苦难,

    当他叙述的时候,又再一次依偎在他嘴边。

    等到曲终人散,云遮的月亮再度洒下清光,                    80

    而摇摇欲坠的诸天星辰一点点催着睡梦,

    只有她一个人在空屋哀叹,横躺在他留在

    身后的坐席上。她远游的心神能看到、听到

    不在身边的爱人;就算父亲一个模子刻出的

    阿斯卡纽斯坐在膝上,也无法安抚难言的爱意。            85

    已经动工的高塔不再拔地而起,青年人们

    不再练习武艺,港口坚固的防御也懈怠下来,

    无心备战:中途停止的工事悬置,围墙上

    高耸的城垛,以及与天空齐平的机械亦然。

    article Nav